2009-03-31

Okej, lite fler bilder, men sen ska jag äta chokladpudding

Elinor och Elin

Dansar jag? .....

Jag och Joel

Jag och Helena och en stor blixt mitt i pannan.

Jag och Miss Valentine

Lite mer after work-mingel

Vad som får mig att orka gå till jobbet vissa dagar då min sjukdom gör sig som mest påmind är inte min obotliga längtan efter Collection Request. Oavsett vad folk än må tro. Det är sällan så att jag sitter hemma i min säng och kastar bokningsblanketter omkring mig för att sedan rulla runt i dem och skratta lite smått galet. Det är inte heller ofta jag ringer till Pacsoft-supporten på min fritid för att snacka dirty talk om adressrad 2. Och jag har aldrig bjudit över Klas-Lars på en romantisk middag med tända ljus. Ja, jag vet vad ni tänker; lite väl mycket förnekelse här.

I alla fall. Vad som får mig att orka är människorna jag arbetar med. De underbara människor som jag har fått äran att dela min vardag med. De är så äkta, så otroligt godhjärtade och helt enkelt fantastiska. Varje person har något speciellt som jag beundrar och respekterar.

Jag pratade med en kollega om hur jag ibland kan uppfattas som person. Jag berättade för henne att jag antingen är otroligt pratig och skämtsam och öppen eller så är jag tyst och säger inte halv sju. Allt handlar om att jag faktiskt är blyg ibland. Blyg, du? Ja, jag. Om jag inte riktigt känner av hur en person ser på mig så blir jag blyg. Jag sa till henne att jag är en sådan som observerar innan jag visar vem jag är. Speciellt om det är inför personer som jag inte riktigt får grepp om. Ibland tar det lite tid innan min osäkerhet släpper, men jag utgår alltid ifrån att alla är goda och jag vill ha folk runt omkring mig som tror på en prestigelös miljö. Där folk kan vara precis som de är och det är okej. Om det är något som min Post-familj har lärt mig så är det att det är okej för mig att visa den jag är. Jag må vara som en lök, som E säger, men postisarna är ganska duktiga på att komma in bakom skalen. Jag kan vara mitt riktiga galna jag med dem, också känt som mitt Katrinebergs-jag, för jag vet att de är minst lika galna. Och jag älskar galningar. Galningar är det bästa som finns. Ju galnare, desto bättre.

Jag är lite irriterad på att jag bara kan lägga ut fem bilder åt gången på den här satans bloggen. Men men. Är det för lätt så är det ju ingen utmaning och såna gillar jag ju.


Abdi var mest road av alla på hela kvällen. Så road att han inte visste vart han skulle göra av sig själv. Simon var inte långt efter.

Jakke kittlade Anna och det var festligt.

Vesslan och jag med äppelkinder som heter duga.

Vesslan den yngre, även känd som min brevbärare numera. Han är inte lika läskig som han ser ut. Tror jag. Tur att jag har en livsfarlig vaktkatt utifall.

Chefer. Timon och Pumba även kallade. Tror även att de kallas för Johan och Jesse.

After work all night long

I fredags var det dags för after work i vårt fina lunchrum och sen vidare på Månen. Team Wall-E var ansvariga. Alltså mitt team. Temat var kultur. Vilket innebar tavelmålning, sång, dans och inte helt otippat alkohol.


Världens bästa fyrgrupp gjorde världens finaste tavla. Jag, Kicki, Mikaela och Simon.

Pelle, Calle, Helena och Jocke bjöd på bra musik.

Jag och Mikaela.

Det går att röka salta pinnar. Faktiskt.

Syskonkärlek. Anna och Mikaela hade kul.

2009-03-26

Have a little faith in me

And when your secret heart
Cannot speak so easily
Come here darlin'
From a whisper start
To have a little faith in me

And when your back's against the wall
Just turn around and you will see
I will catch your fall
Have a little faith in me

Joe Cocker sjunger Have A Little Faith In Me om och om igen. Jag njuter av varje ton. Varje ord. Jag lyssnar på dem. Och förstår dem. På nytt. Idag tog jag det bästa beslutet någonsin. Jag har insett så mycket på så kort tid. Förstått. Verkligen förstått. Och det känns så jävla bra.

2009-03-25

And this is why I don't fly by British Airways. This..and all the drunken pilots.


- Mayday, mayday!! We suspect that there might be a bird in the engine. I repeat, there might be a bird in the engine. Or five.

2009-03-23

Semester

Hela sommaren kommer att bli riktigt varm och solig, även om det kommer att dyka upp en och annan kortare regnskur.– Men det är så det brukar vara, säger Henrik Sarri. Allra bäst kommer det att vara i andra halvan av sommaren. – Ja augusti månad blir speciellt bra. Men redan den 10 juli börjar det soliga och varma vädret.

Så står det i Expressen idag. Någon väderkännare har yttrat sig, han är 80 år och har följt vädret i hela sitt. Han har sällan fel. Jag funderade länge på det här med semester och när jag skulle önska. Jag var inriktad på att ha ganska sent eftersom erfarenheten har lärt mig att det är varmt tidigt och sent på sommaren nu för tiden. Det blev semester mellan 17 juli och 18 augusti. Efter att ha läst vad väderkännaren hade att säga så är jag nöjd. Om det inte blir som han har sagt nu så blir jag bitter.

Om man blir som man umgås, så är det kört för mig

Samtal under lördagskvällen:

Vän: (håller upp grogg och förundras över färgen) Ser du så ljusgul den är. Det ska ju vara pineapple.
Jag: Men ananas brukar ju alltid vara sådär ljusgul.
Vän: Jaha, ja det kanske är Pinapple/Ananas då.
Jag: Pineapple ÄR ananas.
Vän: ............
Vän: Okej, blonde moment för mig.

En minut senare under samtal med samma vän, om Madde som befinner sig i Kina:

Vän: Ja, Madde sa att hon hade varit på en krog med bara västmanlänningar.
Jag: Nu hade du ett blonde moment igen.
Vän: JA, JAG VEEET. Jag hörde vad jag sa. Jag menade västerlänningar.

Vännen ifråga har bett om att få vara anonym och det respekterar jag. Och förstår.

Samtal med annan vän på väg mot Å:

Jag: Dubbel-V T F som man säger på internet.
Vän: Va? Dubbel-V..??
Jag: Ja, dubbel-V T F!!
Vän: Vadå?
Jag: What The Fuck!!
Vän: Jahaaaa..ja, jag förstår inte förkortningar när jag är full.

2009-03-22

Madde, vi saknar dig och tycker att Kina bör släppa hem dig snart

Madde såklart.

Eftersom vår kära Madde befinner sig i Kina till maj så saknar vi henne självklart väldigt mycket. Så mycket att vi känner ett enormt tomrum när hon inte är med när vi har tjejfest. Så Madde fick helt enkelt finnas med oss genom tussen nedanför.

Madde dansade en massa. Som sig bör. Helt vild var hon. Paola hängde på.

Madde drack vin och feströkte. Vad har vi sagt om det där?

Som sagt så drack hon vin. Och åt chips.

Och kramades med Milla och Paola.

2009-03-21

How you doin'

Ikväll blir det fest med tjejerna. Jösses vad laddad jag är. Vi mår vara oorganiserade i vårt planerande, men det brukar bli bra tillslut. Jag började dagen med att se på en dålig high school-skräckis och nu ska jag göra lite inköp på Systemet. Har dessutom redan börjat ladda med musik och jag dansar runt här som en galning. Allt för att bibehålla mitt grymma humör. Mår bra idag, igen. Har gjort det sen solen kom i onsdags. Underbart!!!

Man vet att man har en bred musiksmak om man laddar upp med allt från Def Leppard och Guns N' Roses till Linda Bengtzing och Måns Zelmerlöw, från Chris Brown och T.I till Mêlée och Katy Perry.

Nobody puts Baby in a corner.

Patrick Swayze kanske inte finns med oss så länge till eftersom han har cancer. Men killen har sett till att bli ihågkommen. På tal om att dansa.

2009-03-20

Härligt

Är jag den enda på jobbet som är ett fan av Manchester United? Känns som det då alla andra ständigt diskuterar Arsenal. Av någon anledning. Åh, underbart, utbrast jag när jag såg bilden ovan på Expressens hemsida. Vad exakt är det som är så underbart med det där? säger Arsenal-fanet bakom mig. Personligen så anser jag att ett svar på frågan är överflödigt. Bilden säger mer än tusen ord. Jag får gåshud bara av att se den. Fatta känslan av att vara där. Så underbart.

Jag funderar på att skaffa mig en United-tröja och ha på mig på jobbet snart. I endast två fall är röd min färg. På julen. Och i fotboll.

2009-03-19

From memory, there is no hiding place

Idag har också varit en bra dag. Jag har kanske inte varit lika hög som igår, men jag har mått satans bra. Mikaela frågade om jag hade pratat med Klas-Lars idag. Då hade jag inte det, men sen ringde den enes säljare och den andre ringde precis innan jag skulle sluta. Den andre är en lustig typ. Varje ny bekantskap han får hos oss ska han trycka ner för att se hur de reagerar. Han gjorde det mot mig i början. Det gör han inte längre. Jag gav honom svar på tal. Han må vara en torr och dryg herre, men han har minsann fallit för min charm och han skrattar nu alltid väldigt friskt åt mina skämt. Sen vår relations begynnelse har han frågat efter mig när han har ringt. Han gör det fortfarande och nu går det inte ett samtal utan att vi inleder varje samtal med ett gäng skämtsamma fraser. Jag tror till och med att vi har skapat våra egna internskämt. Jag kan hans mailadress utantill, jag kan hans kundnummer utantill, jag kan hans kunder utantill, och jag kan hans manéer utantill och jag vet alltid vad han vill. Jag har nog börjat gilla honom. Dock har jag hört att det är fine line between love and hate så vi får väl se.

Jag funderar på om jag ska läsa lite mer Roberto Saviano ikväll. Jag vet ju att jag så lätt somnar om jag läser innan jag ska sova. Visserligen så kanske det är just det som är meningen, men det vore kul att läsa mer än 40 sidor nån gång. Jag hinner ju somna. Och så fattar jag inte vad jag läser.

Jag har dock svårt att slita mig från min musik. Idag är det inte Måns som gäller. Jag gjorde misstaget (eller vad vi nu ska kalla det) att fixa hela Def Leppards skivhistoria och det var inte nådigt med låtar heller. Jag kan sätta musiken på shuffle och 80% av gångerna så är det i alla fall Def Leppard som spelas. Men det gör egentligen ingenting. Jag har introducerats för många bra låtar som jag aldrig hört förut. Jag blundar och färdas snabbt tillbaka till 80-talet där låtarna är soundtrack till en dålig hockeyfrilleprydd Mel Gibson-film. Av någon anledning tänker jag bara på Bird On A Wire (1990) där käre Mel spelar mot alltid så vackra Goldie Hawn. Jag älskade den filmen när jag var liten. Jag var ju trots allt ett litet yngel på den tiden. Egentligen fick jag nog inte titta på den, pickadoller och skurkar var ju inte bra. Men jag snodde pappas VHS-band och tittade ändå. Jag minns inte min ursäkt till att jag ständigt hade det bandet hos mig, men det var med all säkerhet dålig och lätt att genomskåda.

2009-03-18

I'm still standing

Jag kan inte gå och lägga mig. Jag borde gå och lägga mig för imorgon kommer jag att vara tröttare än tröttast. Förhoppningsvis lika hög som idag dock. Lotta var vänlig nog att nämna att hon nynnade på Zelmerlöws Hope and glory idag när hon skickade vidare sin visdom inom mail och fax med allt vad latexsnubbar och bovar heter. Det resulterade i envis nyfikenhet från min sida eftersom jag inte har hört den här låten alls. Tills nu då eftersom jag gav efter för min nyfikenhet. Och jag är ingen schlagermänniska, det ska gudarna veta. Men jag kan inte få nog av musik som får det att spritta i benen på mig och just nu önskar jag att det är lördag och att jag befinner mig på schlagerbarens dansgolv och dansar som en galning. Just nu känner jag för att ge allt till varje låt som schlagerbaren har att erbjuda för säga vad man vill, men den musiken kan man dansa till. Som om det inte fanns någon morgondag. Och glömma allt som kallas bekymmer. Den musiken kan få en att glömma allt förutom den stunden som är just då. I sådana stunder finns inga problem för mig. Det är då mitt hjärta talar som högst och slår som hårdast i min bröstkorg. Och jag älskar det. Har även upplevt detta på Postens fester. Människorna där kan verkligen konsten att släppa loss och dansa som galningar till all sorts musik. Atas födelsedagsfester har också varit kända för att ha den effekten. Synd att han bara fyller en gång om året. För just nu skulle jag kunna tänka mig en kombinerad Post/Ata-fest..i schlagerbaren. Jag har kommit på att det är en av sakerna jag behöver anamma här för att känna lite Katrinebergs-känsla. Jag måste lära mig att släppa taget, sluta bry mig om vad folk säger och bara följa hjärtat. Och ta me fan dansa sönder Zelmerlöws musik om jag känner för det. Imorgon ska jag mailbomba Lotta med hans texter och sjunga i örat på henne.

Eftersom jag inte har möjligheten för en fest just precis nu så har jag dansat här hemma. Måns går på repeat och eftersom den inte är svår att lära sig så kommer den att finnas i min skalle imorgon hela dagen och jag ska ta me fan sjunga den så att folk hör också. Kanske mest för Lotta. Jag tror jag måste lära mig Tingeling-låten också, den är poppis har jag hört.

Det riktigt kryper i skinnet på dig nu va, Simon?! Jag tror det kryper i grannens skinn också, han tvingas lyssna med mig. Men det får han ta. Jag får ju lyssna på hans hiphop hela tiden. Jag gillar min trappuppgång. Den andas folkhögskola. Speciellt under sommaren om jag får bedöma utifrån det lilla jag hann uppleva av sommaren på den här adressen förra året.

Ahh. Måste jag sova kanske?!

En dag som denna är glädje

Från samma stund som jag vaknade idag så visste jag att idag skulle bli bra. Solen sken in genom mitt fönster och jag nästan flög upp ur sängen. Jag kan med säkerhet säga att det inte är många dagar som jag släntrar in på jobbet med den glädje som jag gjorde idag. Simon, den stackarn, blev förvirrad och menade att mitt nyfunna humör rubbade balansen i världen och han var orolig för förödande konsekvenser. Men innerst inne, bakom hans stenhårda fasad, så vet jag att han var glad för min skull och egentligen ville krama mig. Jag har njutit av alla kommentarer om att jag har sett ut att må bra idag. Det har jag för tusan så jag tänker ta åt mig. Jag har skrattat med hjärtat, jag har varit MIG SJÄLV. Den jag är bakom sjukdomen, som så ofta hamnar i skymundan just på grund av bokstäverna M och S.

Efter jobbet hade jag två val, enligt mig själv. Gå hem eller spendera kvalitetstid med mig själv på stan med ett lätt behov av att spendera pengar i bakhuvudet. Jag valde alternativ två, så jag har köpt en väska, spanat in en till, handlat lite nödvändigheter, hämtat min bok, spanat in sommarkläder (jag orkade verkligen inte prova) och ett par böcker till, charmat den svårflörtade ägaren av H&M så pass att han gav mig en redovisning av hans helg och sa hejdå med stans största leende på läpparna (kanske till och med större än mitt), förevigat mig själv i minnet hos han som jobbar på postombudet, lett åt alla som har mött min blick och sjungit med till musiken i affärerna. Så att folk har hört. Jag bjöd till och med på ett danssteg. Jag kunde inte ens bry mig mindre. Inget har lyckats paja min dag idag. Allt har varit perfekt. Precis som livet ska vara. Och jag behövde verkligen tiden med mig själv, jag behövde verkligen suga åt mig av allt bra som jag har känt idag och vårda det djupt inne i min själ. Idag har jag mått som jag gjorde första gången jag tog Modiodal, mina pigg-piller. Då var jag utan tvekan hög. Idag var jag detsamma.

Välkommen solen, värmen och allt som hör till. Ingen kan ha längtat mer än jag, ingen kan behöva det mer än jag. Okej, kanske nån, men inte många. Idag har jag varit kär. I allt och alla tror jag. Och det har varit underbart!!!!!!!!!!!!! Tro mig. Idag har varit en av de bästa dagarna på väldigt väldigt VÄLDIGT länge!!!!!! Jag har mått så bra idag att jag faktiskt har fält en lyckotår. Såsigt minsann, men ack så sant.

Tjingeling people!!!!

2009-03-16

Realism

Flera gånger om dagen vaknar jag upp ur en underlig form av koma. Dessa är stunder av absolut klarhet. Då allt känns så självklart och uppenbart. Då känns allt lättövervinnerligt.

När allt är avskalat och naket

När allt drama har klassats som överskattat och alla spel har lagts åt sidan så är vi bara människor. Människor som kan dela leenden, blickar, ord. Inga övertolkningar eller bakomliggande motiv. Bara vänlighet från en människa till en annan. Ibland behövs inte mer än så.

2009-03-13

Det känns som att det brister

Igår kväll fick jag jätteont i huvudet. Sov hela natten och vaknade och mådde konstigt och hade en temp på 35.8 när jag öppnade mina blå. Känns inte helt som det ska. Kan inte definiera det, men på något sätt som känns det som att hela mitt inre brister på någon vänster. Alla organ smärtar och huvudet på det. Min kropp känns kall, men jag är tydligen varm. Det hela är väldigt suspekt. Borde kanske ligga hemma i sängen, men jag jobbar ju bara till tre så jag tänkte att jag skulle ta och stå ut. Sen ska jag hem och må dåligt och tycka synd om mig själv.

2009-03-11

Mina nyheter är bättre

Jag läste rubriker på Aftonbladets hemsida och Simon konstaterade att han gillar mina nyheter mer än de som faktiskt står. Jag läste ju såklart en rubrik fel. Igen. Det händer ganska ofta faktiskt.

Det stod: Hyreshus i Luleå brinner.
Jag läste: Hela Luleå brinner.
Ni skulle ha sett mitt snopna uttryck när jag läste "min" rubrik.

Det var för övrigt samma kille. Jag kände igen hans röst. Nu är han borta, men förmodligen hör jag hans röst i luren snart igen.

Jag ringde för övrigt sjukvårdsupplysningen igår för denna knivhuggande smärta jag har lyckats skaffa mig. Ville veta om det kunde ha att göra med min hjärnskakning. Det visade sig att jag nog inte är döende, bara jävligt stressad. Skräll. Sköterskan jag pratade med ville sen veta allt om min MS och hur jag mår idag för tydligen pratade jag med henne för två år sedan då jag ringde in till sjukvårdsupplysningen med MS-frågor. Jag drog hela min MS-historia och hon tyckte det var bra att sjukdomen inte är elakare än vad den är och var mycket nöjd med att jag fortfarande pallar att jobba heltid. Hon hyllade min typ av arbete och sa att det var mycket bra för mig att det inte är så fysiskt ansträngande. Poäng till henne, hon har ju rätt.

Idag spelar Manchester United mot Inter igen. Och jag kan inte se den matchen heller. Skitkanaler som jag inte har. Heja heja i alla fall.

I vanlig folkmun kallas det nog ÖDET..eller IRONI..eller både och

För ett tag sen pratade jag med en kille på trafikledningen i norr. Efter samtalet skämtade jag med Simon och sa att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med den här killen eftersom han var väldigt charmig och rolig. Sen konstaterade jag att jag inte kunde flytta upp i norr så jag la det på is. Imorse kom jag till jobbet och på vårt blädderblock i ingången välkomnade vi tydligen en kille från norr som förmodligen är samma kille som den jag har planerat giftermål med. Om mitt minne inte sviker mig så borde det vara samma kille i alla fall. Hör och häpna, han är i giftasålder (som Mikaela kallar det, dvs i min ålder) och inte helt hemsk att titta på heller.

Nu sitter han en meter bakom mig och medlyssnar med kollegan.

HAHA!

2009-03-06

Tveksam

Jag tror att jag har blivit helt fördummad av allt oinspirerande skit som har pågått runt omkring mig på senaste. Jag får känslan av att det inte alls är positivt.

I'm going FBI on my own ass

Igår satte jag mig ner och skrev en planering. En planering över allt jag ska ta itu med för att jag ska må bättre. Efter noggrann utredning av mig själv och därefter analys så radade jag upp allt skit i ordning efter hur dåligt jag mår av det och det hela börjar på måndag då jag börjar sent på jobbet och har tid att ringa alla 28 samtalen som jag behöver ringa till sjukhuset. Vad kul jag ska ha då. Dessutom får jag en ny spis/ugn på måndag och det är ju bra. Ännu bättre vore ju om den kunde gör alla måt åt mig så jag slapp lyfta ett finger. Men jag börjar med sjukhuset. Har insett att jag aldrig mer kommer att ringa Vårdcentralen. Oengagerade nötter. Är trött på att höra att jag ska avvakta. Jag tänker inte avvakta mer. Jag vill prata med någon som faktiskt är precis där de vill vara och utövar sitt yrke med passion och intresse, någon som faktiskt vill hjälpa. Okej, respekt ska gå till doktor Anders på Herrgärdet för utan honom hade jag nog inte fått dignosen MS så snabbt. Men han var ju läkarstudent också så det var väl därför han faktiskt visade intresse för mina symptom.

Nej, nu får det vara nog. Nu ska jag snart ta rast och kuta ner på Apoteket till bästa Annica som ska få hjälpa mig. Jag ska hitta lösningar nu. Eller i alla fall sätt som gör anpassningen till något nytt lite enklare.

2009-03-05

Jag är bara människa

Jag är så trött i skallen. Det känns som ett stort projekt att lyfta armarna. Jag har ont i huvudet. Jag skulle kunna somna här och nu helt utan problem. Jag slutar om en och en halv timme men det känns mer som en och en halv vecka. Jag mår illa. Det hela blev inte bättre av att en man stod strax utanför stället, som vi åt lunch på, och kaskadspydde.

Folk runt omkring mig är så förstående och snälla, men inget tycks hjälpa. Det värmer självklart, men snälla ord och en kram suddar inte bort min sjukdom. Jag känner mig som en enda lång Strindbergs-tragisk historia, men jag har så svårt att fokusera på allt det som faktiskt är bra i mitt liv när det som är dåligt tar över så otroligt mycket mer.

Jag vill

Ibland vill jag verkligen bara kaskadspy över alla såsiga saker som jag skriver i den här förbannade bloggen.

2009-03-04

Bakom ytan finns så mycket mer.

My favourite stories I have are my stories with you.
My favourite memories I have are my memories with you.

Det är så perfekt, så bra. Så precis som det ska vara. Så vackert att det får mig att gråta.

Och på tal om vänskap: jag kanske inte är stans största SATC-fan, men den som säger att filmen och serien handlar om sex och shopping och skor har verkligen inte fattat ett skit. Om jag någonsin får en Mr Big som sårar mig så mycket så vill jag ha min alldeles egna Charlotte, beskyddande och lojal, som skriker "NO!!!" så att det ger åskådare gåshud från topp till tå. Alla som har fattat vad som finns bakom ytan vet precis vad jag menar.

2009-03-03

När min humor försvinner så kan ni bli oroliga

För att visa att jag har lite humor kvar och att jag inte har planerat att hoppa i ån än på ett tag så tänker jag nu visa en bild av hur min framtid kommer att se ut efter orken har försvunnit helt och då mina ben inte längre bär mig.



Ja, jag sa inte att det var bra humor.

Leva eller vara vid liv

Jag slutar om 35 minuter. Har suttit ensam hela dagen idag med. Långtråkigt. Jag har ont i huvudet, tack vare min hjärnskakning, och jag mår fortfarande lite illa, men inte alls som igår. Jag har egentligen en hel lång lista på tider som jag behöver boka för saker som har med min hälsa att göra, men det blir ju aldrig av. Egentligen är det småsaker, inget som kräver omedelbar uppmärksamhet, men det stör mig i alla fall.

Jag har ingen motivation, jag har ingen ork och jag har ingen lust till någonting egentligen. Men jag antar att jag behöver power through som man säger. Vad är det för liv jag lever som bara går ut på att orka, att power through??? Det är inte att leva, det är att vara vid liv. Två helt skilda saker. Jag läste Aftonbladet tidigare idag och råkade fastna vid en rubrik om Victorias och Daniels förlovningsfirande. Rubriken sa att de hade sin fjärde förlovningsfest på en vecka. Och den där kronprinsessan vi har såg så pigg och glad ut och jag blev så avundsjuk. Inte på hennes ställning, inte på att hon har förlovat sig, inte på någonting som har med händelserna kring henne att göra. Jag blev så avundsjuk på hennes ork. Okej att Victoria kanske inte slår klackarna i taket och dansar på bordet med en vinflaska i handen på fyra fester i rad på en vecka, men tjejen har ju miljarder saker på sina axlar och ändå såg hon så glad och pigg ut. Hade det varit jag hade jag gått och gömt mig för länge sen, protesterat i panik mot alla saker som behöver göras och definitivt inte pallat att gå på fyra fester på en vecka. Det har gått så långt i min skalle att jag har så svårt att föreställa mig att folk faktiskt har lyxen att vara piggare än vad jag är. För mig har det blivit en normalitet att må som jag gör och en del av mig har glömt helt hur det är att faktiskt må bra. Jag skulle göra vad som helst för att orka, för att få leva och inte bara vara vid liv.

2009-03-02

Tre saker som jag är oerhört trött på idag

  • Att alltid må dåligt. Det tär så mycket på psyket så det går inte att beskriva.
  • Att hållas kvar i någons liv enbart för deras eget egos skull.
  • Klas-Lars