2009-03-05

Jag är bara människa

Jag är så trött i skallen. Det känns som ett stort projekt att lyfta armarna. Jag har ont i huvudet. Jag skulle kunna somna här och nu helt utan problem. Jag slutar om en och en halv timme men det känns mer som en och en halv vecka. Jag mår illa. Det hela blev inte bättre av att en man stod strax utanför stället, som vi åt lunch på, och kaskadspydde.

Folk runt omkring mig är så förstående och snälla, men inget tycks hjälpa. Det värmer självklart, men snälla ord och en kram suddar inte bort min sjukdom. Jag känner mig som en enda lång Strindbergs-tragisk historia, men jag har så svårt att fokusera på allt det som faktiskt är bra i mitt liv när det som är dåligt tar över så otroligt mycket mer.

Inga kommentarer: