Att tvingas möta verkligheten

Jag hatar min trötthet och att den tvingar mig att säga nej till saker som jag egentligen vill göra. Jag vet att jag måste acceptera att jag inte orkar ibland, men det är inte det lättaste. För mig är det att tvingas ge upp lite och det är jag inte direkt känd för att göra så lätt. Men jag måste lära mig att jag inte är övermänsklig och när jag mår så dåligt som jag har gjort under veckan så är det för att min kropp försöker säga mig något och jag borde lyssna. Jag är sjuk. Så är det. Blev erbjuden både en trevlig promenad och fotbollskväll på Pitchers, men jag tvingas att säga nej för att orka resten av veckan. Tack i alla fall för att ni kommer ihåg mig trots att jag är tråkig. Det värmer mitt hjärta. Jag har ju inga pigg-piller nu heller eftersom mitt recept har försvunnit ur datorerna av någon anledning och min läkare har inte skickat in ett nytt. Det skulle ta mellan en till tre dagar och imorgon är dag tre. Jag behöver dem. Har varit på Apoteket två dagar i rad nu. Tredje gången gillt imorgon då kanske. Nu ska jag tvätta av mig aniktet och lägga mig coh glömma idag för imorgon är det en ny och det är ingen vanlig dag för då är det bästa Stinas födelsedag. Massor med kärlek till min alldeles egna husläkare!!!!!