I'm still standing

Jag kan inte gå och lägga mig. Jag borde gå och lägga mig för imorgon kommer jag att vara tröttare än tröttast. Förhoppningsvis lika hög som idag dock. Lotta var vänlig nog att nämna att hon nynnade på Zelmerlöws Hope and glory idag när hon skickade vidare sin visdom inom mail och fax med allt vad latexsnubbar och bovar heter. Det resulterade i envis nyfikenhet från min sida eftersom jag inte har hört den här låten alls. Tills nu då eftersom jag gav efter för min nyfikenhet. Och jag är ingen schlagermänniska, det ska gudarna veta. Men jag kan inte få nog av musik som får det att spritta i benen på mig och just nu önskar jag att det är lördag och att jag befinner mig på schlagerbarens dansgolv och dansar som en galning. Just nu känner jag för att ge allt till varje låt som schlagerbaren har att erbjuda för säga vad man vill, men den musiken kan man dansa till. Som om det inte fanns någon morgondag. Och glömma allt som kallas bekymmer. Den musiken kan få en att glömma allt förutom den stunden som är just då. I sådana stunder finns inga problem för mig. Det är då mitt hjärta talar som högst och slår som hårdast i min bröstkorg. Och jag älskar det. Har även upplevt detta på Postens fester. Människorna där kan verkligen konsten att släppa loss och dansa som galningar till all sorts musik. Atas födelsedagsfester har också varit kända för att ha den effekten. Synd att han bara fyller en gång om året. För just nu skulle jag kunna tänka mig en kombinerad Post/Ata-fest..i schlagerbaren. Jag har kommit på att det är en av sakerna jag behöver anamma här för att känna lite Katrinebergs-känsla. Jag måste lära mig att släppa taget, sluta bry mig om vad folk säger och bara följa hjärtat. Och ta me fan dansa sönder Zelmerlöws musik om jag känner för det. Imorgon ska jag mailbomba Lotta med hans texter och sjunga i örat på henne.

Eftersom jag inte har möjligheten för en fest just precis nu så har jag dansat här hemma. Måns går på repeat och eftersom den inte är svår att lära sig så kommer den att finnas i min skalle imorgon hela dagen och jag ska ta me fan sjunga den så att folk hör också. Kanske mest för Lotta. Jag tror jag måste lära mig Tingeling-låten också, den är poppis har jag hört.

Det riktigt kryper i skinnet på dig nu va, Simon?! Jag tror det kryper i grannens skinn också, han tvingas lyssna med mig. Men det får han ta. Jag får ju lyssna på hans hiphop hela tiden. Jag gillar min trappuppgång. Den andas folkhögskola. Speciellt under sommaren om jag får bedöma utifrån det lilla jag hann uppleva av sommaren på den här adressen förra året.

Ahh. Måste jag sova kanske?!