Jä**a skitdag

Förstår inte vad som hände. Jag har mått så bra och igår kväll var jag full av hopp. Sen blev det torsdag och jag har inte haft en toppendag direkt. Den började väl segt, men var ändå okej. Sen blev jag bara sur på allt och alla och tyckte att alla var puckade idioter förutom jag såklart. Nu var det ju inte så dock. Var nog mest jag som var en puckad idiot. När jag känner så här så känner jag som världens mest ensamma människa, att alla rusar iväg i sina liv och jag står där som en fåntratt och fattar inte var alla tog vägen. Hatar när jag har såna stunder. Jag blev inte ens glad när tjejen på Systemet frågade om leg. Träffade E som bankade in lite vett i skallen på mig. Som vanligt. Dock ligger känslan kvar. Känslan av att alla kör på och jag inte pallar trycket att orka i samma takt. Jag hatar min MS-trötthet och att den gör att jag känner att jag halkar efter. Jag vet att jag ska våga be om support i dessa stunder, men det tar alltid emot, för varje gång så känns det som en trist repris och ett evigt tjat. Ibland blir jag bara så heligt jäkla trött på mig själv. Nu ska jag ta en lång dusch och sen ska jag sova, för det behöver jag.