Jag inser alltför ofta nu för tiden att jag inte har några vackra historier att berätta. Jag läser Stinas blogg och jag är så fruktansvärt avundsjuk på de känslor hon så öppet får känna och leva ut. Jag har inga vackra historier att berätta. Bara bitterljuva.
Jag vet inte vad det var då. Men jag vet att du respekterade mig. Och jag vet att vi kunde skratta tillsammans. Och jag vet att du uppmuntrade mig till att våga. Jag tror att en del av min tilltro till mig själv idag är tack vare dig.
Jag vet inte vad det är idag heller. Men när våra blickar möts i en spegelbild i en fullsatt pub, ser du då vad jag tänker? Och när du kramar om mig, känner du då hur mitt hjärta skenar?
Vilka vi är bakom alla våra murar och masker kan jag inte riktigt svara på. Inte i mitt fall och definitivt inte i ditt fall. Därför kan jag aldrig någonsin svara på vad det kommer att bli. Dock kan jag säga att även om det alltid bara kommer att vara precis som det är idag så är det faktiskt inte så bara. Det som vi bara är idag är okej och har gett mig väldigt mycket. Vart livet än för dig eller hur värdelös du än må känna dig när du tittar dig själv i spegeln på morgonen så ska du veta att du alltid har kunnat få mitt hjärta att le. Och skulle det vara så att jag inte ser skymten av dig under resten av mitt liv så ska du veta att minnet av dig alltid kommer att få mig att känna glädje.
De frågar mig varför du sitter på pidestal. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Är det för att det är enkelt att falla tillbaka på något som jag vet hur jag ska hantera i brist på annat? Är det för att jag saknar känslan av att känna något alls? Eller är det kanske för att du är den enda jag kan minnas som väckt min allra innersta inspiration till att vara kreativ? Är det kanske för att du är den enda som någonsin fått mig att vilja skratta alla mina rädslor i ansiktet och göra allt tvärtemot vad folk förväntar sig att jag ska göra? Är det kanske för att du är den enda som har fått mig att våga vara svag? Eller är det kanske för att du är den enda som kan få mig att skriva från hjärtat?
1 kommentar:
Jag älskar CR!! ...jag ville bara säga det =) kram!
Skicka en kommentar