För ett tag sen pratade jag med en kille på trafikledningen i norr. Efter samtalet skämtade jag med Simon och sa att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig med den här killen eftersom han var väldigt charmig och rolig. Sen konstaterade jag att jag inte kunde flytta upp i norr så jag la det på is. Imorse kom jag till jobbet och på vårt blädderblock i ingången välkomnade vi tydligen en kille från norr som förmodligen är samma kille som den jag har planerat giftermål med. Om mitt minne inte sviker mig så borde det vara samma kille i alla fall. Hör och häpna, han är i giftasålder (som Mikaela kallar det, dvs i min ålder) och inte helt hemsk att titta på heller.
Nu sitter han en meter bakom mig och medlyssnar med kollegan.
HAHA!
4 kommentarer:
ödets ironi... ja, det är bara att lägga in dödsstöten. you go. ;)
Haha! Hugg honom :)
haha. har har redan försvunnit ur mitt liv igen. men vi möts nog snart igen över telefon. haha.
Men gud så trevlig att få komma hem till ett Vårbröllop :) Säger som Milla, Hugg honom, norrlänningar säga vara något utöver det vanliga ;)
Skicka en kommentar