På väg till schizofreni

Först blev jag bedd att fara åt helvete av en trevlig kund. Eller nej, inte jag personligen, men alla på Posten kan tydligen dra åt helvete. Alltså jag, bland annat. Make up your mind, dude!

Sen ringer det en äldre herre och vill veta var hans paket finns eftersom han inte har fått en avisering. Jag ber om kollinummer och efter många om och men hittar han det längst ner på sin lapp i blåa bokstäver. Ja, men där är numret, längst ner i blåa bokstäver. Du ser, jag är färgblind så jag såg inte. När jag ska till Finland går jag rätt ut i vattnet. Jag hittar hans paket och berättar att han kan hämta ut det med kollinumret och ID. Åhhhh, så glad jag blev nu. Vad snäll du är! Vet du vad det är i paketet? Det är kammar..till en flintskallig. Det är jag. Och hundgodis. Inte till mig. Inte kammarna heller, de är också till hundarna. Jag har fyra hundar här som sitter och gnager på mig och nu kommer de att bli så glada. Ha en trevlig helg nu, vännen. Hej då.

Fråga: Är det bara jag som tycker att det är ett under att man inte blir schizofren på Postens kundtjänst?