Juan kommer till jobbet och gnäller om att han för första gången har blivit skadad. Han snackar om någon nerv som ska ha hamnat i kläm och att han har ont från här och ända ner här och så pekar han från nacke till ryggslut och gör en plågad min.
- Vet du hur ont sånt här gör eller?!
- Ja, Juan, jag är bekant med känslan, jag har MS, hallå.
- Mäh, ja, jag vet att du har mens, det har du fan varje dag!!!!!
- MS, Juan. MS!!!! Inte mens.
- Äh, MS, mens..samma sak.
- Och det står genast klart för mig att du inte har en jäkla susning om vad MS är.
Sen läser jag lite om MS på Wikipedia, det mest pålitliga uppslagsverket ever. Efter 15 års sjukdom har 30% av patienterna i stort sett normal arbetsförmåga och 40% har normal eller nästan normal gångförmåga. Efter 25 år lever 75% av patienterna fortfarande att jämföra med 88% i normalbefolkningen. Efter 25 år lever 75% av patienterna fortfarande. Halleluja, då kan jag räkna med att bli minst 46 iaf. Eftersom jag brukar kunna vara den där som aldrig någonsin tillhör den där bra statistiken så vet jag vad jag har att vänta. Jag klargör för Mikaela att jag ska sätta igång och leva som bara den nu. Jag ska skynda mig att leva innan jag dör vid 46 år ålder. Det är ju bara 18 år kvar. Hur ska jag hinna med allt??!! Mikaela undrar varför jag inte kan inleda måndagsmorgonen med att läsa mjuka serier som Gustaf eller Kalle & Hobbe istället. Vem har tid med det, jag måste ju leva nu?!!
3 kommentarer:
Snobben! Lagom mjuk på måndagar. Lite mesig för resten av veckan!
Om man både vill leva väl och länge, så rekommenderar jag löpturer och böngrytor!
Anders Holm---> Tycker du är lite väl på mig nu..ungefär som en jäkla pissemyra..=O
Skicka en kommentar